Apor alltså. De är ju söta och så. Och det är ju rätt coolt hur lika människor de är till sättet. På ett ugg-ugg-jag-är-grottmänniska kind of way. Men de är lömska rackare. Bortskämda slynglar. För gör man inte som de vill, då blir de helt bi-polar och börjar bitas. Jädra typer alltså.
De kunde ju istället bara vara små och söta hela livet.
Att det kan vara så kärleksfullt att plocka löss från varandra.
Mmmmyyyyys.
Mitt i regnskogen hade de en liten damm när man kunde kasta i en peng och önska sig något.
De här träden var helt galet mäktiga.
The million dollar shot!
Den här killen satt och pillade på sig själv samtidigt som han tittade lite suktande på mig. En aning obekvämt. Och typ 10 sekunder efter att den här bilden togs kom en annan apa och klättrade upp i knät på mig. När jag inte lät honom slita av mig linnet så bet han mig, en lille jäkeln. Är inte längre så imponerad av apor.
4 svar
Hm, trevlig apa 🙂
Jag läste att apor inte äter varandras löss, utan hudflagnor. Jag hade nog föredragit att tro att det var löss..
Urk, jag vet faktiskt inte vilket som är värre! :/
Åååh jag ÄLSKAR apor…lyllo som får hänga med apor.
Så länge de inte bits så är de himla coola och fascinerande. När de börjar bitas, inte så mysiga längre.