Dryga timmen till julafton. Det enda som hörs är syrsorna, paddorna och det tysta gnekandet från min takfläkt. Till och med tuppen har somnat.

2010 blir första året någonsin som jag inte firar jul. Första året utan Kalle Anka, kalvsylta och klappar. Det känns konstigt. Men inte så ledsamt som jag trodde att det skulle kännas. Kanske för att jag vet att jag kommer träffa min familj redan på måndag och jag har en känsla av att lite julmat, och förhoppningsvis lite julkänsla, kommer att sparas till mig.

Istället beger jag mig imorgon upp i bergen. Jag ska besöka tempel och heliga källor och konstnärer och risfält. Och sedan ska jag bege mig tillbaka till Kuta. Två dagar på stranden väntar innan jag beger mig hem till kalla Sverige igen.

Men till dess hoppas jag att ni äter lite skinka och kramas lite för mig med. God Jul alla ni fina där ute!

Förra årets julgran i Övik.