Skinkan är uppäten, knäcken är på väg ut ur öronen, klapparna är utdelade och granen är släckt. Julen är över. Ett dystert täcke av melankoli har lagt sig över mig.

Melankolin har inte så mycket att göra med julen som den har att göra med att allt är annorlunda detta året. Jag fick ett mess av C tidigare idag. Han önskade mig en God Jul. Nothing more, nothing less. Självklart hade jag messat honom först. Med ett ”tänker på dig” och ett ”kram”. Bland annat. Och tillbaka fick jag ett statiskt, artigt ”God Jul”. Vad hade jag väntat mig? ”Önska mig god jul och jag kastar mig i dina armar igen?” Flygande grisar? Ungefär lika troligt.

Tom Cruise var het 1992. Parentes. Anteckna.

Det är tungt i bröstet. Av saknad. Av tomhet. Och litegrann, är jag rädd, av depressionen som smyger på mig igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Status på taket

Hallå där! Nu var det ett tag sedan du fick en uppdatering kring hur det går med det där rackarns taket i vardagsrummet, så jag

Att jobba digitalt – mina bästa verktyg

Världen är konstig just nu. Jag har i stort sett slutat följa nyheterna för jag blir knäpp av alla enorma rubriker och hysterin som är

Clubhouse: vad, varför och hur?

Det är frågan på allas läppar just nu – vad är Clubhouse? Det nya sociala mediet har tagit Sverige med storm de senaste veckorna och