Saker jag har gjort idag:

  • Försökt trycka in en för stor spegel i en för liten bil. Som en fyrkantig kloss genom en runt hål ungefär. Går inte. Den fick stanna i Övik.
  • Kramat hejdå på syster och mormor och morfar och morbror.
  • Kört 55 mil.
  • Efter 8 av dessa 55 mil fått hyperpanik för att termometerprylen för motorn slog på röttröttrött.
  • Efter hyperpaniken spelat hej-jag-är-blondtjej-och-kan-inget-om-bilar-kortet på OKQ8 för att få hjälp med att fixa. Lite glykol i hyndan fixade biffen.
  • Svurit över bilköer.
  • Tankat två gånger. Säkerhetskissat lika många gånger.
  • Svurit över snörök.
  • Fått en jobbintervju (!!!!).
  • Svurit över att södra länken var stängd så jag fick åka omväg via långbortistan (Huddinge) för att komma hem.
  • Pratat med pappa. Och Jenny. Och mamma. Och syster.
  • Svurit över att min parkeringsplats bestod av en enda stor snöhög när jag kom hem.
  • Pratat med fastighetsskötare som ska ta bort stora snöhögen.
  • Svurit över dummadumma försäkringsbolag.
  • Smidit planer om hur jag ska förinta dumma försäkringsbolag.
  • Kramat på Bagladyn.
  • Ätit god pasta som Bagladyn lagat.
  • LAN:at med Bagladyn och hennes fiancé.
  • Med hjälp av Bagladyn försökt komma på hur man gör en balansräkning. Gick sådär.
  • Ätit jellybeans.
  • Och kakor.

Och nu är vi här. Nu ska jag lägga mig och sova i den mindre lyxkryssare som är Bagladyns uppblåsbara madrass. Hej Stockholm.

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Skottland – Det blåser på toppen

Efter dryga två dagar i Cairngorms nationalpark i centrala Skottland tog vi sikte söderut, tillbaka mot Edinburgh. På vägen såg vi till att klämma några

Eld och mörker och jättemycket dimma

Det är söndag och Sara och Katta har precis rullat nedför grusvägen från Kvaved och siktat söderut till sina respektive resmål. Jag har haft en

42. Svaret på allt.

42. Känns ungefär som 41. Fast kanske lite bättre. Jag ser fram emot 42. Om de senaste två åren, de efter 40, får vara någon

Tretti-nio.

Idag fyller jag 39 år. Och när jag sitter här och försöker skriva det här inlägget inser jag hur mycket jag fastnar i ”ett år