Idag fyller jag 39 år. Och när jag sitter här och försöker skriva det här inlägget inser jag hur mycket jag fastnar i ”ett år kvar till 40”. Som att 39 i sig liksom inte har något existensvärde. Det är bara en enda resa mot medelåldern.

Men om man tänker på det är jag ju egentligen redan där. Jag är ju redan inne på mitt 40:e år. Så vi kanske bara kan kalla mig medelålders och få det överstökat?

Jag kommer ihåg att jag kände lite så här inför när jag skulle fylla 30 med. Nånstans där mellan 28 och 29 kändes bara jobbigt och olustigt för folk kunde inte sluta gapa om 30-årskrisen som jag aldrig tyckte att jag hade (att jag tog tjänstledigt och reste jorden runt kanske vi inte behöver nämna?).

Så. 39 känns helt okej. Ungefär som 38.

38 var faktiskt himla bra. Jag flyttade hem till Övik. Jag tog min business till en helt ny nivå. Jag kände saker jag inte känt på superlänge. Jag fick nya vänner och ett helt nytt liv i Övik som jag på bästa möjliga sätt kombinerade med det gamla livet i Stockholm.

Jag är pepp på 39. Vad mer för livserfarenheter kan man samla på sig innan medelåldern slår till liksom? Det kan ju inte bli annat än fett (måste passa på att använda kidsens lingo innan jag når MEDELÅLDERN).

Puss!

13 svar

  1. Stooort GRATTIS på födelsedsagen!
    Själv tycker jag att det är fantastiskt att fylla år, framförallt eftersom jag varit svårt sjuk och kunnat stryka med… Men det gjorde jag inte och därför är varje födelsedag en gåva 🙂
    Dessutom har allt flyttats fram, så medelåldern kommer nog nånstans vid 50-60 skulle jag säga. Så nä, det är vi inte i än tycker jag. Bara precis mitt i livet, i livet <3
    Hoppas du får en underbar födelsedag!
    Kram Anna (fd Ekenäsliv)

  2. Hipp hipp hurraaaa på födelsedagen!! 😁🎉 Medelåldern eller andra sånnadär åldersbegrepp kan vi väl stryka helt och hållet? Man är så gammal man känner sig, det kan väl räcka så? 😅 Kram!

  3. Grattis i efterskott!

    Livet börjar vid 40 bara så du vet 🙂

    De säger att 50 är det nya 30 så inga problem och så är man inte äldre än man gör/känner sig. Jag är 42 och ibland känner jag mig som 18 och ibland 95, allt beroende på dagsformen.

    1. Haha, det tvivlar jag inte alls på! Mitt enda problem är ju det här med barn. Och där är det no mercy tyvärr, oavsett hur man känner sig. 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

79. Om att tjäna pengar på sin passion med Angeliqa Mejstedt

Varmt välkommen till en specialsäsong av We Are Influencers! Nu sätter vi strålkastaren på microinfluencers – profiler som med en tydlig nisch och ett relaterbart liv har byggt en karriär i sociala medier utan enorma följarskaror.Angeliqa Mejstedt…

OOTD: London calling

Jumpsuit – River Island / Skor – River Island / Väska – Ulrika / Badge – Influencer Marketing Hub Conference   Så här såg jag

2021 – en årskrönika

God fortsättning! Jag började göra en årskrönika likt förra årets men eftersom bloggandet varit lite bristfälligt i år och det därför var svårt att få

Onsdagsstatus.

Det är mörkaste november och den första snön kom idag. Luna var överlycklig och sprang runt i cirklar. Jag har ganska nyligen avslutat min nionde