Konstigt nog så var det jobbigare (C-relaterat) att vara hemma i Övik för några veckor sedan än att vara tillbaka i Borås i helgen. Första anblicken kändes smått olustigt, men efter att ha varit här några dagar nu så känns det helt okej. Sant, jag har inte varit och smygit runt i mina och C's gamla kvarter, men det känns väl mest bara urbota korkat att göra det med tanke på hela ”sluta plåga dig själv”-hjärntvättningen som jag håller på med.

Det blev utgång med min underbara Jenny igårkväll, först middag med tillhörande vin, drinkar och melodifestival hemma hos henne och sedan en helafton nere på staden, lite vin nere vid Sandwallsplatsen, Borås nyinvigda ”strandpromenad” (om man nu kan kalla några planterade palmer nere vid Viskan för strandpromenad) och sedan några timmar härligt dansande på Harrys dansgolv.

Det blev inga otrevliga sammankomster med gamla ovänner, dock sprang jag på en kille som jag träffade ett tag i somras/höstas, ett äkta reboundfall för Lindisen. Passerade rätt obemärkt.

Vad jag blajjar kände jag nu. Baksmällan tar ut sin rätt. Så jag ska fortsätta bränna skivor till pappsen istället.