Jag suger i mig giftet inatt. Det hade lika gärna kunna varit din själ.
Lika beroendeframkallande. Lika lustingivande.

Jag trycker fimpen mot glaset. Dödar glöden. Dödar oss. Tar en klunk av rödvinet,
låter blodet från mitt hjärta rinna ned längs min strupe.

Jag undrar om det ens är din varelse jag saknar, eller bara din vålnad, en illusion av dig,
frammanad av min längtande, bultande kropp.

Mina fingrar luktar tobak. Min andedräkt alkohol.
De enda tecknen på att något av detta är verkligt.

Smekningen på min kind är den av en ängels. Fast en djävuls.

Vi är ensamma inatt. Vi och bruset från allt det som aldrig fanns.
Som frammanades i längtan och desperation.

Jag blöder kärlek och saknad. Jag andas framtid och hopp.

♥