Jag känner att jag skulle vilja skriva ett långt argt inlägg om utbrändhetsdebatten som startats av Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivning och ge alla idioter som stämplar utbrända som lata en rejäl smäll på käften men jag försöker verkligen att låta det bara rinna av mig. De som slänger ur sig sådana saker har verkligen inte minsta jävla aning vad de pratar om. Jag känner mig mest rädd för att tryggheten att veta att om det skulle gå käpprätt åt helvete så finns det ett socialt skyddsnät som fångar mig, den känns inte så självklar längre.

Andra bloggar om: ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Jag fick Covid – igen

I måndags skrev jag att jag hade ont i huvudet och var snorig – ”för att jag sovit med öppet fönster”. Jag var lite snabb

Tuppslakt

Maja. Tuppen som blev en Maja eftersom jag döpte kycklingarna innan jag visste könet på dem. Skojade om att vi inte var så fast i

Glöggmingel på gräddhyllan

Jag får höra ganska ofta att folk tror att jag lever ett ganska spexigt liv. Flådigt sådär med glam och resor och mingel och tjofräs.

Ordet hälsa säger mig ingenting längre

Jag spyr på ordet hälsa. Det är verkligen ett så sjukt uttjatat ord som tappat all form av innebörd och kraft. Det känns bara överpeppigt

Cookieinställningar