Som resultat av dåligt torsdagsutbud på SATS, otrolig trötthet och det faktum att nya (sista! *snyft) Modette och oktobernumret av amerikanska Elle damp ner på kontoret, blir det nog en hemmakväll ikväll. Dessutom måste jag verkligen lära mig den där förbannade monologen till på lördag. En hel A4 plus det faktum att jag ska spela mentalsjuk kräver nog lite övning.
Varför känner jag mig då så sjukt uppstressad? Tanken på en lugn hemmakväll får det att krypa i kroppen. Och J spökar fortfarande. Jag sitter fortfarande och hoppas att han ska höra av sig. Funderar på om det finns något jag skulle kunna göra. Trots att jag vet precis hur det ligger till. Det är nu man måste ta ett steg tillbaka och höja blicken. Se the big picture.
Jag vill åka bort. Bara en weekend, alldeles själv. Filmfestivalerna i London och Rom tar plats i slutet på oktober. Skulle vara ypperliga tillfällen. Men först måste jag bara råna en bank.
