När jag nu äntrar vecka sju av löpskolan. så slår det mig att träning nu för mig är en självklarhet. Tre gånger i veckan joggar jag och så är det. Det har blivit en del av min rutin och det känns galet skönt. Just nu är det självklart lite lättare i och med att jag jobbar halvtid, det kommer bli mer av en utmaning när jag ska börja jobba heltid igen, samt när det blir så pass kallt och halt att jag inte vågar springa längre. Men den dagen, den sorgen.

Det är fortfarande jobbigt. Skitjobbigt till och med. Det känns som att utvecklingen lite har stagnerat. Jag springer enligt schemat men jag undrar om flåset hänger med riktigt eller om det är meningen att jag ska känna som att jag håller på spy som efter dagens pass.

Det jag mest av allt vill nu är att komma till punkten som beskrivs här ovan, när löpningen blir som meditation, att man glömmer bort smärtan och hur jobbigt det är och bara flyter fram. Där vill jag hamna. Det är mitt mål.

Så här kommer veckan att se ut om allt går enligt planerna.

Tisdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
3 min gång + 5 min löpning
3 min gång + 4 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

Resultat: 4/1, 3/5, 3/4, 3/3

Torsdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
2 min gång + 6 min löpning
2 min gång + 5 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

Resultat: 5/1, 2/6, 2/5, 3/3

Lördag (el söndag)
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
2 min gång + 10 min löpning
5 min gång + 1 min löpning
5 min gång (nedvarvning)

Resultat: 5/1, 2/10, 5/1.30, 4.30/1.30, ?/3