Efter stormen igår, då jag var helt övertygad om att granen utanför skulle knäckas och komma flygande in genom fönstret, sken solen över Stockholm i förmiddags. Men lagom till att jag kom utanför dörren runt 13-tiden så kom molnen och tog den i beslag. Oh well.  Säg lyckan som varar för evigt.

Två visningar var inbokade på eftermiddagen, en i Solna och en i Vasastan. Det var nära att jag missade den första eftersom jag tog fel uppgång i T-banan och sedan irrade runt i 20 minuter tills jag var helt vilse och fick ta en buss tillbaka till ruta ett. Lägenheten var helt okej, men läget var inte direkt drömmen.

Den andra lägenheten hade definitivt läget (Vasastan/Östermalm, precis ovanför Valhallavägen), och just nu försöker jag möblera den i huvudet och se förbi de hemska möblerna som fanns där i nuläget. Att se möjligheterna, som Zara skulle ha sagt. Köket var dock i minsta laget. *fnular*

Sedan drog jag på MP3-spelaren och skuttade nedför Odengatan med ”Hairspray”-soundtracket i huvudet. Folk tittade lite konstigt på mig när jag gick, mimade glatt och smådansade. Det bjuder jag på.

Nu ska jag njuta av lite Ella Fitzgerald och göra söndagstacos.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

En blygsam gästrumsmakeover

Välkommen in i gästrummet! Det här rummet ligger ovanför köket och har varit lite av ett ”ställ-all-skit-som-inte-får-plats-nånstans”-rummet sedan jag flyttade in i huset för 1,5

Sov gott mormor. Hälsa morfar. 🧡

Sorg är en underlig sak. Den ligger liksom över allt som en dimma. Den är inte alltid förtvivlad och hjärtskärande utan, som i det här

Frostig skogspromenad

Minus sex grader ute och kallt som fan i köket. Jag lyckas göra upp eld i vedspisen vid första försöket och gör en triumferande spontandans