Alltså, jag känner knappt igen min blogg själv längre. Outfitbilderna och kvällarna på stan har bytts ut mot hund- och naturbilder. Jag visste att jag hade anlag för skogsmulle, men inte att det skulle ske så här abrupt! Jag måste säga att jag gillart dock! Den perfekta blandningen av glam och skog.

Anyways. I söndags fick jag äntligen uppleva den ljuvliga Hellasgården! Trots att jag bott i Nacka i 6 år har jag aldrig varit till Nackareservatet, a damn shame! Så jag tog träningskläder och vovve och så åkte vi buss ut i skogen.

Foto-2014-07-13-15-06-57

Sara, som är väl bevandrad i löparspår, var min guide.

Foto-2014-07-13-14-45-57

Leia var i himlen, hon skuttade över rötter och upp i bergen utan minsta problem.

Foto-2014-07-13-14-58-23

Även Sara trivdes!

Foto-2014-07-13-14-48-18

Det pågick någon form a triathlon så vi fick hålla oss ur vägen för personer i übertajta, minimala våtdräkter som rejsade förbi oss i spåret.

Foto-2014-07-13-15-00-47

Efter att ha klättrat över ett mindre Kilimanjaro hittade vi den här utsikten över Globen och Söder om Söder.

Foto-2014-07-13-15-20-49

Hej från toppen!

Foto-2014-07-13-15-07-30

Den här lilla typen var i sitt esse.

Foto-2014-07-13-16-41-53

Efter skogspromenaden och bergsklättrandet tog jag mig an utegymmet och drog av mitt första gympass på evigheter. Så grymt härligt att träna utomhus och redskapen var faktiskt riktigt bra och vissa riktigt tunga så man fick sig en rejäl workout!

Foto-2014-07-13-16-40-55

Efter dryga 3-4 timmar släpade vi oss hemåt, trötta, svettiga och himla nöjda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Klämdag

Så här spenderar vi Valborg i den här pälsbarnsfamiljen. Kramar kameror, tittar på Madam Secretary (har en hel säsong kvar så håll ut!) och återhämtar

10 bilder sedan sist

Imorse strax efter fem satt jag i bilen på väg till flygplatsen. På raksträckan precis innan man kommer fram till landningsbanan var jag tvungen att

Att stå i studio

Nån vecka eller två innan jul så ställde jag mig framför kameran i en studio för första gången på evigheter. Sist var förmodligen när jag