När man inte bloggat på nästan en vecka och ska försöka ta tag i det igen kommer frågan; tar man upp det faktum att man inte bloggat på en vecka eller låtsas man som ingenting och kör på? Ber man om ursäkt eller kör man ”min blogg, mina regler”-kortet?
Uppenbarligen så tar jag upp det faktum att jag haft någon slags oplanerad bloggpaus. Jag har ärligt talat varken haft tid, ork, lust eller material att blogga om. Jag har känt mig så ointressant och omotiverad – även fast jag generellt har haft en rätt bra vecka! Det ligger alltså ingen groende ångest eller analkande breakdown bakom detta. Bara your basic skriv- och kreatörskramp.
Vad gör ni när ni får kreatörskramp? Kämpar ni igenom det och svänger ihop något halvdant ändå? Skiter ni i att blogga tills det går över? Har ni någon slags voodoo-ritual jag kan få ta del av som funkar? Tips och råd välkomna.
Mvh, krampar loss.
4 svar
Jag skriver ett random inlägg i antingen facebookgruppen Better Bloggers eller vår egen lilla nätverksgrupp för träningsbloggare och så dyker all skrivinspiration upp som ett bra på posten 😉 Det har verkligen hållt igång min blogg i höst så tack för det! 😀
Haha, ja man kanske ska utnyttja sin närmaste resurs? 😉 Va glad jag blir, varsågod! 🙂
En del ber ju om ursäkt för dåligt bloggande flera gånger i veckan, då kan jag tycka att det lämnar en känsla slarvighet på något sätt? Att så här som du ta upp det en gång är ju inte alls samma sak, det är bara fint att du berättar vad du haft för dej.
Jag har märkt att kontinuiteten är sjukt viktig när det kommer till mina besökare och har också insett att jag ensam inte kan vara en hel tidningsredation (trodde typ det ett tag…eh), oinspirerade dagar kommer och då lägger jag kanske hellre upp något som inte är så genomarbetetat än ingenting alls. Tänker att om det är 75% kvalitet så uppfattas ändå övrigt som kvalitativt också, så tänker i alla fall jag när jag läser bloggar 🙂
Det är nog en god tanke, försöka få upp något, även om det inte är 100%. Vissa dagar får ”good” vara ”good enough”. 🙂