Och så kom den. Den första snön. Som en vindpinande och mjuk överraskning.
La sig som ett ljust täcke över den mörka världen.
Och jag och Leia följde Carin till bussen och snön blåste horisontellt i ögonen på oss så tårarna rann, till och med Leia kisade ansträngt men traskade glatt på.
Men så på vägen hem gick vi i medvind. Och snön hade redan täckt spåren vi gjorde på vägen dit. Och även fast bilarna körde förbi hade allt blivit så tyst. Dämpat.
Och så det där efterlängtade knorrandet under skosulorna. Som jag älskar det ljudet. Och Leia som stoppar ner nosen i snön och frustar till för att hon fått snö i nosen.
Den kan få komma nu, vintern. Även fast jag inte köpt vinterskor än så är jag redo. För ljuset. För fluffet. För att, ja, romantisera lite.
4 svar
Ja, ljuset och fluffet! <3
Här i Göteborg är det dåligt med snö än så länge, hoppas det kan komma lite så småningom!
Här har det kommit väldigt väldigt lite. Jag är ingen vinterperson men kan hålla med om att det är vackert med snö.
Håller helt med, faktiskt. Jag var lite deppig när det var så blåsigt och kallt. Men när jag vaknade och såg att marken var vit så var det som om det lyste upp hela mig inombords. Kommer dock detta till trots bli fint med 2 veckor i Indien snart 😉
Visst är det vackert! Jag fick sådana julkänslor i helgen att vi bakade både pepparkakor och lussebullar och fikade med glögg till….