De dagarna som var kvar av 2021 – december

De dagarna som var kvar av 2021 – december

Jag brukar tycka att perioden från när de sista löven trillar av träden tills att julen kommer och mörkret når sitt kulmen brukar kännas så ofantligt lång. En period full av enorm trötthet och orkeslöshet och noll motivation att göra nånting. Och visst, den fanns där bitvis. Men den var inte lika förlamande som jag upplevt den tidigare år.

Kanske beror det på att snön kom tidigare än vanligt? Det kan ju faktiskt vara så enkelt. Sådana här mornar ger ju energi till den mest decembertrötta själen.

Men ska vi kika lite på vad december hade att erbjuda?

Jag besökte gymmet för första gången sedan pandemin gjorde entré. It was not a pretty sight. Helvete vad svag och ynklig jag kände mig. Det gör vi inte om på ett tag. Du hör ju – framgångsrecept right there! 🙈

Och så hängde jag med digitalt på Centerpartiets politikerskola när vår pride and joy fd riksdagsledamot Emil Källström gästade. Det är en rolig och trevlig prick det.

Samtidigt tittade jag på Amy Porterfields konferens, den multitaskingen var EJ en dans på rosor.

Det kom en massa snö och jag vet inte vem som var gladast, jag eller Luna. Lunas första vinter har verkligen lockat ur henne ur sitt skal, hon får tokspel varenda promenad och snurrar runtrunt i glädjefnatt. Gör mig helt fnattig av lycka med!

Kommentarer överflödiga. Du hör hur det knarrar under skorna va?

Det här med att titta på när folk matar barn är underhållning på hög nivå. Det hjälper ju tydligen om man gapar själv, man måste visa hur man gör va?

Alltså hur tänkte vi när vi sågade ner den här granen och tänkte att den skulle bli en fin julgran? Den är ju två meter bred och det glesaste och sorgligaste jag sett? Den ligger numera bakom garaget och väntar på att bli ved.

Istället blev det denna, typ nästan lika breda spektakel. Den var så bred att jag inte nådde fram att vattna utan att bli ihjälstucken, något som resulterade i att jag vattnade den ganska precis två gånger så den dog på juldagen ungefär.

Men så här fin var den en stund!

Tre bilder från vardagen:

1. Mitt superröda hår och min jultröja som jag använde typ hela december pga får aldrig använda den annars.
2. Möte med min kreativa själsfrände Sofia Lilja, tror vi pratade bokprojekt här. Den här människan tar fram urkrafter i mig.
3. Sista mötet med några ur höstens kull som gått Digital Course Academy med mig – så underbara människor!

Hönsen ruggade och det var så jädra kallt att de var inomhus ungefär jämt. Greta var halvnöjd med detta upplägg.

En gammal jobbarkompis till mamma hade gjort ett släktträd till henne och jag som älskar historia tycker det här är så spännande! Visste du att jag släktforskade en hel del när jag var i tonåren? Då fick man sitta med mikrokort på biblioteket och blev enormt åksjuk när dessa skulle sökas igenom. Tacka vet jag digitaliseringen.

Och så var mamma på besök tredje advent (faktiskt varje advent, blev en fin decembertradition) och en kväll testade jag och Jenny stans nya sushi. Spicy Tuna som var friterad – således både stark och varm – framkallade under-ögons-svettningar.

Skrev på Instagram Stories att de här istapparna var agila. Skämtet gick exakt alla förbi. Kände mig missförstådd.

Och så kom bästa Sara på besök ett par dagar! Sara är en av de mest inspirerande personer jag vet. Hon ger mig alltid nya infallsvinklar och gör mig lite modigare. Det är en enormt fin egenskap i en vän tycker jag.

Och så en lördagskväll var jag på julmys med pepparkakshusbygge hos Jenny! Videoversion av denna afton finns här.

Väldigt många decemberdagar var ruggigt kalla, långt under -20-strecket. Då var det vedspisbrasa, djurmys och filt som gällde.

Dagen före julafton skulle Leia till veterinären eftersom hon var väldigt yr i flera dagar men de hittade inget fel på henne. De anade att det var en ”TIA” (en pytteliten blodpropp) och jag tror hon fått en sådan efter det med. Känns jätteläskigt med tanke på att hon börjar bli till åren nu (10 år).

Försökte putta bort alla onda tankar om att förlora henne genom att förödmjuka henne med en ny vinterjacka. Och så tog vi en promenad längs med hamnen.

Och så frågade den lokala gratistidningen vad jag skulle göra på jul och precis så blev det.

Och sen kom 2022.

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Söndagen som försvann

Sådana här dagar går inte till historien. Det är sådana dagar man faktiskt typ inte minns alls. För jag sover mig igenom dem, alternativt tittar

Helgen då sommaren kom

Hej måndag! Hej juni! I helgen kom verkligen sommaren till Eldsmark! Över 20 grader (upp mot 25!) och strålande sol och jag som inte gillar