Det är tredje advent och jag landar efter ägglossningsveckan. Jag har städat i hönshuset, räddat hönsgården från att duka under av allt blötsnö och så har jag gjort en snölykta. En bra dag!

Jag tror på riktigt jag måste börja hänvisa till ägglossningsveckan som just det. Jag vet inte om det är för att jag blir äldre och hormonerna mer aktiva eller om jag bara blivit mer självmedveten och därmed fått bättre koll på hur min kropp fungerar och ser mönster – men tiden runt ägglossning är förjävlig! Jag går ner i depression – jag har inget annat att kalla det för – där jag ifrågasätter allt och det tär något enormt på självkänslan.

Jag har lärt mig att lita på att lusten kommer tillbaka, att kreativiteten och glädjen inte är död för alltid. Men ärligt talat, ett par dagar i månaden tror jag inte riktigt på det själv.

Och just nu är det väl en ännu större utmaning än annars. Vi är inne i den mörkaste tiden på året och både snön och mörkret ligger som ett täcke över hela tillvaron. Livslusten och kraften i själen är ej på topp om man säger så.

Jag hittar det inte nu men är rätt säker på att Underbara Clara vid ett tillfälle skrev ett inlägg om just detta. Jag minns inte riktigt men tror att kontentan var ungefär det här:

Allt vilar just nu. Blommorna i fönstren växer nästan inget utan tappar mest blad. Träden har tappat sina löv och blommorna har dött. Många djur sover mycket mer än på sommaren, vissa går till och med i ide. Bara mina höns sover 20 timmar om dygnet (och värper inte) och hundarna och katten nästan lika mycket.

Alla laddar inför ljusets återkomst.

Men vi människor förväntas hålla samma energinivå som resten av året? Så var det ju inte förr, inte ens för 100 år sedan. Bönderna jobbade ju arslet av sig på vår/sommar/höst för att sedan inte ha så mycket att göra på vintern.

Någon sa till mig att månaden runt vintersolståndet så växlade hon ner rejält. Främst jobb men också allt annat. Inga nya projekt, inte en massa inbokade prylar utan fokus på vila.

Jag har tänkt på det en del och försöker anamma det. Sparlåga. Ide. Omstart. Att våga växla ner, vila och samla energi för att sedan sträcka sig mot solen när den återvänder. Att tänka på det sättet och nästan ha det som en plan ger mig otroligt mycket mer lugn och gör att jag känner mig mindre pressad att vara kreativ. Prestationsångesten får vila den med.

Vintersolståndet inträffar den 21 december klockan 16.58. Då är det som mörkast. Sedan vänder det. Nån gång i januari kan vi börja fundera på att skapa stordåd igen.