Nu är verkligen våren i luften. Jag tog en liten kvällsprommis med Marie till stationen runt nio och det var inte alls kallt! Alldeles lagomt friskt i luften och solen hade inte ens helt gått ner. Jag älskar våren!

Jag var uppe och hälsade på pappa tidigare. Han såg ut som en hjälplös liten kattunge med slangar och hemskheter som höll fast honom vid sängen. Han blev genomsvettig bara av att sitta upp. Älskade lilla pappa. Men han kommer bli bra. Hans dåliga hjärta får han leva med, men som han säger själv, ”Ont krut förgås inte så lätt”. Han har ett par kattliv kvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Annandagen

Efter två veckor i covid-bubblan bestämde jag mig för att det var dags att våga sig ut i världen igen – feberfri och med minimala

Ett stort beslut med hopp om fotfäste

Vi kämpar alla med samma demoner, med samma känslor av otillräcklighet och osäkerhet. Vi vill alla älska, bli älskade, känna oss behövda och fylla ett

Cookieinställningar