Ett stort beslut med hopp om fotfäste

Vi kämpar alla med samma demoner, med samma känslor av otillräcklighet och osäkerhet. Vi vill alla älska, bli älskade, känna oss behövda och fylla ett syfte. Det ligger i vårt DNA, i våra absoluta grundbehov som människor.

Så vad händer när dessa grundbehov inte möts? När vi tappar fotfästet och kompassen bara snurrar runt runt?

BBCON 2016. Foto: Katarina Jansson

Förra hösten var ett konstant vattentrampande och kompassnurrande för mig. Det var tufft på många vis, med många förändringar och tuff kritik utifrån. I allt visste jag att min riktning var rätt, min vision med vad jag hade byggt vacklade aldrig. Men strukturen gjorde det. Och det var till stor del mitt fel.

Jag visste inget om föreningar när jag grundade InoS. Jag visste hur man agerade på sin passion och hur man smittade människor med samma passion. Jag hade alla verktyg när det kom till att bygga värde och hjärta. Men jag hade ingen aning om hur man byggde struktur. Bas och stabilitet. Och korthuset höll på att ramla.

Så kom alla dessa fantastiska människor in i styrelsen som min egen personliga byggarmé. Som skulle bygga väggar och tak till mitt fluffiga korthus. Och jag var så jädra glad att se dem komma. Och jag var så trött. Efter att ha jobbat med hela min själ och hjärta med Better Bloggers och InoS i stort sett helt ideellt under tre års tid var jag så hiskeligt trött.

Ni vet när man vill så mycket men det går ändå inte? Där är jag nu. Och då måste man välja.

Ni minns inlägget jag skrev om bilturen hem från Åre med Nathalie? Den förändrade allt. Ni vet när en person lyckas sätta ord på allt man känner, när hon lyckas formulera det så att man till slut fattar. Det var exakt så.

Nathalie sa “Du måste lämna VD-rollen”. Och jag satt knäpp tyst i säkert fem minuter och bara processade. Vad menade hon? Lämna? Kunde jag ens göra det? Och så sa jag till henne att om jag gjorde det skulle jag känna mig som en svikare. Som kaptenen som lämnar skeppet. Och hon fick mig att inse att jag inte sviker någon bara för att jag sätter min hälsa och mitt välmående först. Att jag har byggt något fantastiskt och det är dags för denna fantastiska bebis att lära sig att gå själv nu, med hjälp av denna underbara byggarmé som kommit in. Att kaptenen kan lämna över rodret och sippa på en paraplydrink ett tag medan en massa andra kaptener kommer in och hjälper till.

Så det har jag gjort nu. Jag har lämnat VD-posten och även om jag kommer sitta kvar i styrelsen känns det både sorgligt och som en stor sten lättat från mina axlar.

Nu ska jag vila, ta nya tag och hitta en ny väg. Och det pratar vi om en annan dag.

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

34 svar

  1. Hälsan måste alltid komma först. Saker vi gör när man inte mår som man ska blir ofta lite sämre än när man mår bra och tänker klart. Förstår att det måste vara supersvårt att släppa “bebisen” men allt har en mening i livet (iaf min filosofi).

  2. Wow Linda, så modigt gjort av dig och så himla bra skrivet! Jag befinner mig själv i ett vägskäl och måste nu ta beslut. Så svår men så skönt när man väl har tagit steget. Jag har också jobbat mycket ideellt så förstår på ett sätt. Hälsan går alltid först, i alla väder. Du har gjort ett grymt jobb som VD. Ta hand om dig!

    1. Åh, tack snälla du! Ja, det är ju precis så, det är ju att TA beslutet som är det jobbigaste. Sedan är det ju nedförsbacke! Lycka till med ditt beslut, det kommer helt säkert bli superbra till slut. <3

  3. Så himla starkt och modigt gjort. Det snackas så mycket om framgång hit och framgång dit. Man ska sträva upp till skyarna och det är det enda som räknas. Fast vad händer med lyckan när man förlorat meningen med det man gör? Jag tycker att framgång är det man uppnår som människa hela tiden. Utvecklingen och självinsikten. Att vara sann mot sig själv. Det är framgång tycker jag.

    Ta hand om dig fina Linda!

    1. Tack! Precis som du säger, framgång har inte med pengar och cred att göra (inte bara i alla fall), framgång för mig är att känna att jag gör skillnad och att jag mår bra av det jag gör. 🙂 Kram!

  4. Så modigt Linda! Men så smart och så rätt. Att kunna ta ett steg tillbaka och titta på situationen utifrån och ta ett nyktert beslut för allas bästa är det svåraste som finns när man är så personligt och känslomässigt engagerad. Du e grym!👑👑👑

  5. Något av det allra viktigaste du kan göra. För dig, och för Inos. För med en kapten som ramlar över bord utan att ha en besättning som tar över kommer också skeppet sjunka. Men nu har du skaffat dig en besättning som tar över så att du kan vila. Jag lovar dig att du kommer att se det växa än mer nu när fler krafter släpps fram. Så viktigt att du är rädd om dig även om det är svårt med så mycket viljekraft som du har. Du är viktig för att du är du, inte för vad du gör. Tack för att du tog det här beslutet. <3

  6. Förstår att det kan vara svårt och läskigt och jobbigt och tråkigt och så, men jag är peppad på att se vad du gör i framtiden! 😍 Du har gjort ett så otroligt bra jobb med Inos och BB och fått hela nätverket att bestå av kärlek, att folk hjälper varandra att växa och liksom ja, allt. Ser fram emot att se vad du hittar på och kommer börja jobba med härnäst 😍 ❤❤❤

    1. Alltså – jag med! Peppad alltså! NU börjar peppen krypa tillbaka i mig igen, den har varit borta ett tag. Jag känner mig som Bambi på hal is men det känns också lite spännande. Ihhh! 😁

  7. Det låter som att du tagit ett bra beslut. Hälsan behöver få gå först! Alltid! Börjar man tumma på den rasar sen sakta allting annat som ett korthus. Kanske inte alltid allt på en gång, men sakta men säkert.
    Hoppas du hittar tillbaka igen på ett bra sätt nu och ta hand om dig!

    1. Det är ju så. Det är bara svårt att se ibland när man är inte i den där spiralen. Då är det tur man har människor runt sig som vågar säga till! Kram!

  8. Så klok du är!
    Hälsan måste ALLTID ALLTID komma först.
    Önskar verkligen att du snart känner att du mår bättre, ibland känns ju iaf lättnaden som ett steg i rätt riktning.
    Jag fick hem din bok i torsdag och ska börja läsa när jag känner mig lite piggare. Är sjukskriven då jag opererat bort en tumör i mitt ena bröst. Sådana saker får en också att fundera på hur man vill leva sitt liv och vad som är bra för en… Kanske finner jag en väg till en möjlighet i din bok.
    Ta hand om dig!
    Kram Anna

    1. Tack! Tyvärr är man ju ofta blind för sin egen situation men jag är så glad att jag hittade bromsen i tid.

      Åh nej, vad hemskt! Gud så läskigt. Jag hoppas innerligt att du mår bättre snart och att boken i alla fall kan ge en liten ljusglimt och kanske lite pepp. Krya! KRAM!

  9. Linda,
    Jag minns en föreläsning och bloggträff för ca5 år sedan i Stockholm där du och Ebba var föreläsare och vilket inteyck du gjorde på mig i en ganska ny värld för mig då. Vilken energi och glädje du spred och vilken kick jag fick! Ta hand om dig nu, på riktigt och var rädd om dig.
    Varma hälsningar
    Ann

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

En liten paus

Bästa fina ni. Jag mår sådär just nu. Det är väldigt mycket på väldigt många fronter och jag känner inte att ni får den bästa

Kroppshets

När Sara och Katta var här för några veckor sedan spelade vi in ett avsnitt av Saras podcast “Träningsglädje Talks” där vi pratade om kroppshets.

En titt in i mitt nya hus!

TACK för alla hurrarop och grattis på inlägget om att jag köpt hus! Det känns helt sjukt och jag kan fortfarande inte riktigt fatta att