Nu är verkligen våren i luften. Jag tog en liten kvällsprommis med Marie till stationen runt nio och det var inte alls kallt! Alldeles lagomt friskt i luften och solen hade inte ens helt gått ner. Jag älskar våren!

Jag var uppe och hälsade på pappa tidigare. Han såg ut som en hjälplös liten kattunge med slangar och hemskheter som höll fast honom vid sängen. Han blev genomsvettig bara av att sitta upp. Älskade lilla pappa. Men han kommer bli bra. Hans dåliga hjärta får han leva med, men som han säger själv, ”Ont krut förgås inte så lätt”. Han har ett par kattliv kvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Jag har ADHD

Jag har ADHD. Vilken konstig mening att skriva. Men samtidigt fullständigt naturlig. Jag fick min diagnos i förrgår och försöker för fullt att bara landa

Vecka 43 | Årsstämma och årsdag

Jag känner att jag skjuter upp mitt liv. Väntar på att jag magiskt ska få fler timmar per dygn eller självdisciplin nog att göra mer

Mitt andningshål

Det har varit en konstig vecka då alla känslor har snurrat runt i kroppen. Sorg, ilska, tacksamhet och en massa kärlek för dem runt mig.