Pappa ligger på sjukhuset. Hjärtat fungerar tydligen inte som det ska. Han säger att det inte är någon fara, jag pratade precis med honom i telefon, men jag känner honom, han vill inte oroa mig.
Jag blir så rädd. Jag grät och grät bara av ren chock och rädsla. Jag vill inte mista min pappa nu när jag äntligen fått honom tillbaka.
Jag har haft höns i snart fyra år nu och varit relativt skonad från rovdjur. Visst, några gånger per år kommer höken på besök och
Tjohej! Här kommer en liten grej såhär på lördagsmorgonen. Under Bokmässan fick jag en helsida i Göteborgsposten. I ekonomidelen. Det var precis så knäppt som
September i Abisko kan vara något av det vackraste jag sett. Snötäckta fjälltoppar och färgexploderande fjällbjörkar. Kombinera med pangväder så får du en alldeles ljuvlig
KOM OCH HÄNG PÅ INSTAGRAM
HAKA PÅ MIN MAILLISTA
Vill du ha mina tips, insikter och annat härligt lite då och då om hur du jobbar med sociala medier? Signa upp dig på min maillista nedan!
Oroa dig inte, jag skickar inget skräp eller spam och du kan avsluta din prenumeration när du vill. ✨
8 svar
Gud vad hemskt. Hoppas det ordnar sig.
mina tankar är hos dig – kram!
hoppas allt går bra
hör av dig om du vill ha nån förklaring är ganska bra på hjärtan
Stackare! Vet hur det är när någon nära är sjuk… Skräck! Håller tummen att det ordnar sig!
Hoppas det ordnar sig! Tänker på dig jättemycket. Kramar
Tack allihopa! Känns jätteskönt att ha ert stöd! Han kommer nog bli bra! 🙂
Bättre sent än aldrig…. Kram på dig och hoppas din pappa får komma hem snart!
Jag förstår så väl hur du känner dig. Pappa fick cancerdiagnos i november i fjol och jag har aldrig gråtit så våldsamt som då. Nu har chocken lagt sig lite och jag är inte riktigt lika skräckslagen. Pappa tar cellgifterna rätt bra osv, men visst finns skräcken kvar, under. Jag hoppas din pappa hämtar sig och att allt reder sig. Det är hemskt … fruktansvärt att oroa sig för sin pappa. Kärleken till pappsen är något speciellt.