Pappa ligger på sjukhuset. Hjärtat fungerar tydligen inte som det ska. Han säger att det inte är någon fara, jag pratade precis med honom i telefon, men jag känner honom, han vill inte oroa mig.
Jag blir så rädd. Jag grät och grät bara av ren chock och rädsla. Jag vill inte mista min pappa nu när jag äntligen fått honom tillbaka.
8 svar
Gud vad hemskt. Hoppas det ordnar sig.
mina tankar är hos dig – kram!
hoppas allt går bra
hör av dig om du vill ha nån förklaring är ganska bra på hjärtan
Stackare! Vet hur det är när någon nära är sjuk… Skräck! Håller tummen att det ordnar sig!
Hoppas det ordnar sig! Tänker på dig jättemycket. Kramar
Tack allihopa! Känns jätteskönt att ha ert stöd! Han kommer nog bli bra! 🙂
Bättre sent än aldrig…. Kram på dig och hoppas din pappa får komma hem snart!
Jag förstår så väl hur du känner dig. Pappa fick cancerdiagnos i november i fjol och jag har aldrig gråtit så våldsamt som då. Nu har chocken lagt sig lite och jag är inte riktigt lika skräckslagen. Pappa tar cellgifterna rätt bra osv, men visst finns skräcken kvar, under. Jag hoppas din pappa hämtar sig och att allt reder sig. Det är hemskt … fruktansvärt att oroa sig för sin pappa. Kärleken till pappsen är något speciellt.