Nu sitter Anna på flyget hem igen. Det är alltid lika sorgligt att lämna av henne när man haft några underbara dagar tillsammans, men de är alltid för få. Samtidigt känner jag alltid att jag inte utnyttjar tiden till max, inte roar tillräckligt, eller sover för mycket eller helt enkelt inte ger henne den uppmärksamhet hon är värd när hon är här. Hon var ledsen när hon åkte. Tårar i ögonen och de tryckte bakom mina ögonlock med. Kanske är vi bara två känslosamma mesproppar. Eller så är det bara så härligt att vi älskar varandra så mycket. Min lillasyster är underbar. Hon lagade till och med mat till mig och C idag, limelaxpasta, fina grejer. Och jag som knappt äter fisk. Bra betyg syrran!