När man en gång verkligen försöker göra det rätta, när man i en dispyt med samvetet låter ärligheten ta första rummet och lägga korten på bordet, och då blir kallad lögnare och subba, då undrar man om ärlighet verkligen varar längst.
Varför frågar man när man inte vill veta? När man ändå inte kan hantera sanningen? Jag har slutat fråga. Det jag inte vet har jag inte ont av.
Jag kanske ska börja ljuga på heltid.
Ett svar
Han är sårad. Det kvittar VAD du säger just nu, ingenting blir rätt.