Alltså. Varför ska barn alltid hamna bredvid mig på tåg? Eller ännu värre, snett mitt emot mig, stirrandes. Och det är inte bara ett barn heller. Ett barn kan ju gå an nån gång då och då. Då har föräldrarna någon slags koll. Förhoppningsvis somnar det. Men dessa är två. Som triggar varandra. Som luktar på varandras blöjor och leker tittut med tjejerna som sitter bakom mig. Och jag försöker skriva en artikel om Mont Blanc. Ja, vi har sett ditt neddregglade gossidjur. Jaja, HEJ!
Det här med barnfria vagnar låter inte alls fel just nu.
