Nu har termometern börjat krypa under noll-strecket och man får skrapa rutorna på morgonen. Jag har tur som själv kan bestämma lite när jag ska börja jobba, på det sättet får jag iaf se lite sol under dagen. För när man lunkar ut från kontoret runt halv sex så är det becksvart. Idag är en sån där fin dag då jag gärna hade tagit en långpromenad i skogen, men eftersom jag inte vill vara ute och kuta runt där när det är mörkt så får jag inte riktigt ihop den ekvationen.

Jag känner av höstmörkret lite extra i år tror jag. Den berömda ”höstdepressionen” nafsar mig i hälarna och stressar upp mig lite mer än vanligt. Och då är jag ändå en stressad person i normalläge. Ingen höjdarkombo.

Idag inspirerar Karin mig. Med sina vardagliga men ändå genomtänkta inlägg, fina bilder och frågeställningar kring aktuella frågor. En sån tjej som använder sitt bloggande till att även ta upp olika samhällsfrågor, men på ett tillgängligt sätt. Självklart blandat med lite härliga ytligheter. En perfekt kombo.