Blöt fläck.

Blöt fläck.

Han var precis här. Så arg. In och ut på fem minuter. Kollade bara vad jag hade tagit. Han var så fin. Nya kläder. Luktade så gott när han svepte förbi mig.

Jag fattar inte hur jag ska klara det här. Jag försöker vara stark, men just nu känner jag mig som en liten blöt fläck.

Klumpen i halsen försvinner inte hur mycket jag än gråter.

6 svar

  1. Hej vännen. Du är stark så jag vet att du klarar detta. Önskar jag kunde göra något för dig…Du ska i alla fall veta att jag tänker på dig. Nu till nått helt annat: såg att du fått en kommentar av fru hjelm (eller nått liknande) och tyckte att det var ett lustigt sammanträffande!

  2. Hej! Har läst här ända sedan jag hittade länken hos Atomflickan Agneta. Har velat men inte riktigt pallat att kommentera för att jag känner igen din smärta såååå mycket. Något liknande hände mej för ett tag sedan. Min värld vändes upp och ned. Allt rasade och gjorde så fruktansvärt ont. Det jag vill komma till är att det ordnade sej. Vi hittade tillbaka och nystar och kämpar på. Vi älskar varann och allt håller på att fixar sej. Jag skriver det för att det var sånt jag ville höra när allt var som värst. Att det kan ordna sej! Jag tror det ordnar sej för er med. Kärleken verkar ju finnas där. Och jag vet att otrohet kan betyda ingenting. Att det är ett symtom på något annat. Vi människor är såna. Vi är inte perfekta men vi älskar ändå. Hoppas du mår bättre snart!

  3. Charlotta, din kommentar fick mig bokstavligt talat att gråta. Jag är så glad för din skull, att ni löste det och försöker ordna upp saker och ting igen! Jag hoppas och ber att det kommer lösa sig så för mig och C med. TACK för att du berättade för mig om din erfarenhet!

  4. Oj, oj.. inte ville jag att du skulle gråta men jag hoppas att det var på ett lite bra sätt. Jo, jag bara kände att jag ville säja att det kan ordna sej. För ibland blir det mycket från vänner: Äh, skit i honom, han är inget att ha, det går över och bla, bla. Och det vill man ju inte höra. Man vill bara höra att det blir bra. Och jag håller mina tummar för er, så hårt jag kan.
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

En utflykt till Genesön

Det är lördag. Jag har klänning på mig. Solen skiner och jag har varit ute och sprungit i skogen med Leia. Familjen är här, vi

72. Elin Häggberg/Teknifik

Varmt välkommen till en helt ny säsong av We Are Influencers där vi för första gången sätter strålkastaren på microinfluencers – profiler som med en tydlig nisch och ett relaterbart liv har byggt en karriär i sociala medier utan enorma följarskaror….

Jag fick Covid – igen

I måndags skrev jag att jag hade ont i huvudet och var snorig – ”för att jag sovit med öppet fönster”. Jag var lite snabb

Videohjälpen imorgon tisdag!

Hej hej hallå! Det är december och det betyder att det åter igen är dags för Videohjälpen! Videohjälpen är alltså ett välgörenhetsprojekt som drivs och arrangeras