Hej igen. En liten uppdatering från sjuksängen kanske är på sin plats. Eftersom morgonen inleddes utan några märkbara förändringar på halsflussfronten, trots självmedicinerande, så begav
Mitt vardagsrumsbord. Idag skulle jag ha börjat jobba 75%. På jobbet pågår just nu en av de roligaste och mest händelserika perioderna hittills för mig
Så, jag är sjuk. Igen. Har legat i 39 graders feber i dagarna två nu. Halsmandlarna är stora som tennisbollar och huvudet exploderar ca varannan
Alltså, det här med Carpe Diem. Vissa dagar måste liksom vara okej att bara skita i att carpa. Vissa dagar måste få vara sådana där
Jahapp. Så har även jag däckat under höstförkylningen. Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Så nu ligger jag här och snorar och hostar och
< sarkasm > Skit också att man missade. Lite mer ångest hade ju detta liv behövt. Speciellt denna söndag. Oh well, livet går vidare. <
Jag är så jävla besviken idag. Så jävla arg och trött och besviken på människor som bara skiter i en. Som inte kan stava till
Ungefär en gång i veckan funderar jag på att sluta twittra. När de där demonerna som bara har elaka saker att säga börjar nafsa en
Den här jävla dagen allså. Den har inte gått min väg på något sätt överhuvudtaget. Mardrömmarna jagade mig hela natten. Det började med att alla
Det här med att saker inte riktigt alltid går som man tänkt sig? Well, igår var det faktiskt inte mycket alls som gick som planerat.
Precis när bussen passerar mig så undrar jag nyfiket hur dess front skulle kännas mot min bröstkorg. Tanken skrämmer. Och fascinerar. Det var min sista
Sådana här dagar känner jag mig som det där trädet i skogen. Det som inte finns om ingen finns där för att se det. För