Alltså, det här med Carpe Diem. Vissa dagar måste liksom vara okej att bara skita i att carpa. Vissa dagar måste få vara sådana där som man bara sover sig igenom, kollar på serier och ingenting överhuvudtaget som är värt att notera händer. För annars skulle jag just nu bli sjukt stressad av det underbara höstvädret där ute och allt annat fint jag missar.
Här ovan har jag spenderat de senaste dagarna. I sängen. Med katten och pandorna som enda sällskap. Och så klart Applemaskinparken och tonvis med serier och nässprayen och te-balje-koppen och näsdukar och vadhelst som finns i kylen att äta som jag kan värma i mikron eller äta som det är. Och jag har inte gjort ett dyft som är värt att komma ihåg.
Att vara sjuk är typ det värsta som finns. Och inte bara för att det är jobbigt och gör ont, utan för att det är så satans tråkigt att vara orkeslös. Imorrn vill jag vara frisk. Okej? Okej.
2 svar
Men är inte en dag i sängen att carpa? Jag längtar alltid till söndagar eftersom jag då får ligga i sängen hela dan och just kolla på serier. Ja stänger av mobilen och kör me time. Min psykolog sa att de va lika viktigt att inte göra något ibland som att göra viktiga saker andra dagar. Så kör på och njut!
Ja, om man har bestämt sig för att “idag ska jag ligga i sängen och skita i allt”. Men just att vara sjuk är så frustrerande när man vill göra annat istället. Men du har rätt, man borde ju ta tillfället i akt. Bara så svårt att skifta fokus. Argh! 🙂