Som i en svartvit film. The bad kind.

Som i en svartvit film. The bad kind.

Ungefär en gång i veckan funderar jag på att sluta twittra. När de där demonerna som bara har elaka saker att säga börjar nafsa en i hälsenorna. När man råkar läsa sånt man egentligen önskar att man inte läst eller när man bara stör sig på att folk beter sig som idioter ibland. När man känner att den där lilla bekräftelsedjävulen i en skriker efter uppmärksamhet.

I kväll är en sådan kväll. Och det är ärligt talat inte bara kvällen, den här dagen har varit en sån där när jag går omkring i en svartvit film och hela resten av världen är i färg. Och inte på det där romantiska, eleganta 40-talsviset utan mer det deppiga, regniga, ledsna viset.

Jag vill så mycket just nu. Jag vill jobba mer, jag vill läsa mer, jag vill måla om mitt sovrum och göra en hel vägg till anslagstavla/moodboard/visionboard. Jag vill laga mer mat och klippa mer film. Jag vill göra fotoböcker och börja skriva på riktigt på min egen bok.

Hur omvandlar man vilja till inspiration? Till motivation och livsglädje? Jag är så trött på att vara trött på livet.

Imorrn blir bättre va? Vi säger så.

4 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Hur gick det med personkryssen?

Om man har suttit på små små pyttesmå nålar sedan valet? Kan hända. Det tar nämligen nån vecka eller två innan alla personkryss är räknade,

Bild för uppmärksamhet

För första gången sitter jag här och skriver undan andan i halsen. Klockan är snart halv elva en onsdagskväll och jag sitter i sängen med

Det här med pengar

Alltså det här med pengar. Jag har alltid varit så van att inte ha pengar. Har aldrig haft ett speciellt välbetalt jobb eller tjänat massor