Trots att en viss person inte kan sluta hemsöka mina drömmar, tankar eller överhuvudtaget min existens så har det varit en bra vecka, om man tänker efter. Åtminstone en av intervjuerna gav utdelning så nästa vecka blir jag en av i flocken av människorna i de röda västarna på Siba. Det ska bli jättekul att göra något nytt, träffa nytt folk, få nya intryck och lära sig nya saker.

Monika kom över på middag, det blev kyckling med saffransris och gurkyoghurt, samt skumpa, of course. Lite måste här ju firas! Jättegod mat och en massa fniss.

Jag fattar inte. Den senaste tiden är han allt jag kan tänka på. Trots att ett nytt liv väntar mig runt hörnet. Jag borde väl se framåt, inte längta bakåt. Och jag är inte sån som håller fast för att jag är rädd för vad framtiden har att erbjuda. Just därför förvirrar detta mig något fruktansvärt. Varför kan jag inte släppa taget?

Jag har officiellt ingått celibat nu. Jag ger upp killar. Tills den rätta dyker upp (eller kommer tillbaka). Jag orkar inte anstränga mig. Jag kan ju ändå inte tänka på någon annan. *suck* Det ska bli skönt att få ett jobb att fokusera på.

Och en massa kramisar till alla er för alla gratulationer! Värmer i hjärterummet! *ler*