Klockan är 05.40. Solen har nästan gått upp helt och hållet igen. Jag har precis kommit hem och sitter i balkongdörren och tittar igenom kvällens bilder. Det har varit en alldeles överfin kväll med fina människor som avslutades helt magiskt på alldeles egen hand.

Jag lämnade av Tomas vid Medis efter en hel hög kloka ord och gav mig sedan av mot Danvikstull där bussen hemåt skulle plocka upp mig 45 minuter senare. Det här med sommartid och busstider går inte riktigt ihop. Tur man inte har bråttom.

Det är konstigt de stunder i livet som fyller upp en. Som gör en helt flytande och som ger luft under ens vingar. Den här natten var en sådan. Med Justin Bieber's ”Baby” i lurarna på repeat (jag vet, jag har inget försvar, jag skyller allt på Jessie) skuttade jag fram längs med Folkungagatan, gjorde piruetter med armarna mot himlen förbi Viking Line-terminalen och vinkade glatt till taxichaufförerna som saktade in för att se om yrvädret ville åka med vid Danvikstull. Och kände mig så galet levande. Sedan åkte jag buss med någon som tydligen sett mig dansa gatan fram för han frågade om jag dansat klart och jag svarade ”aldrig”.

Så kan det gå en tisdagskväll på semestern. Livet är så himla härligt ibland.