Att vakna upp i ett främmande sovrum kan lätt orsaka en halv sekunds totalförvirring. Så kände jag imorse. Jag vaknade rätt tidigt men öppnade inte ögonen direkt, de kände av den påträngande solen redan innan de var öppna. Den där solen ligger av någon anledning alltid i sovrumsläge på mornarna. Vanligtvis när jag slår upp de små blågröna så möts jag av mitt tak, min byrå, mitt nattduksbord. Denna gången möttes jag av ett främmande skrivbord, bilder på människor jag aldrig sett i mitt liv och ett vit/blå-randigt täcke. Jag äger inget vit/blå-randigt täcke.

Ungefär här trädde nämnda totalförvirring in. Men ungefär lika snabbt hann hjärnan ikapp. Just ja. Taxiresa. Hångel. Vit/blå-randigt täcke. Mysigt, härligt hångel. It's all coming back to me. Och där låg O bredvid mig och snusade. Så jag vände mig om, la armen om honom och blundade igen. Förvirringen har sina fördelar.