Ryggsäcken är packad. Lägenheten är så gott som redo för de nya hyresgästerna. Och så här när mörkret fallit, dagen innan jag sätter mig på planet over there och blir borta i vad som just nu känns som en mindre evighet, tänker jag på trygghet. Tygghet i familj. Trygghet i vänner. Trygghet i kärlek. Trygghet i mig själv.

Det sistnämnda är ganska nytt för mig. Det är något jag fått jobba hårt och länge för men som jag äntligen byggt upp någon slags buffert av. Något som jag inte gärna lämnar ifrån mig. Jag har lärt mig att värma mig själv. Samtidigt så längtar jag så efter att bara få lägga över hela mig i famnen på någon annan. Bara mysa upp mig mot halsgropen, låta armarna svepas om mig och låta någon annan ta över. Låta någon annan stå för tryggheten.

Men nu är inte den stunden. Nu ska jag utmana mig själv å det grövsta. Och det är läskigt och jag vet inte om jag är redo. But I'd better get ready real quick. För om 14,5 timme går flyget. Tryggheten får vänta. Men när jag kommer tillbaka kanske vi kan bli sams.

Sista natten i min egen säng. Let's make it a good one.