Det där med att valsa i fontäner.

I fredags alltså. Först fick jag hänga med fantastiska Malena. Och som om inte det var nog så var PA och Martin ute och svirade så när Malena gav sig iväg hemåt mot Finland igen så tog jag sikte på Söder och Och Himlen Därtill.

Servicen suger men solnedgången är helt galet magisk.

Sedan gick vi till Imperiet där de inte kunde göra en Cosmo för att rädda sitt liv. PA var lite grinig för att tjejdrinkarna var svindyra och inte ens goda. Och lite för att jag kallade det för tjejdrink när han en gång köpt en.

Camilla och Katarina var också med och så plockade vi upp Fredrik på vägen men de fastnade inte på bild. De rörde sig nog för mycket.

Martin satt dock snällt stilla. Vi pratade sådär djupt som vi ofta gör. Han är bra på sånt. Plus att han säger sånt som jag blir lite provocerad men lite imponerad av. Rakt in i hjärtbalken ba pang varenda gång.

Sedan gick vi mot Nada. PA hittade ett jättestort träd och Martin lekte Top Gun.

Och sedan förstår ni. Då gick det lite tokigt men så himla bäst. Jag och Martin gick från Nada lite tidigare än de andra och hade glasspicknick på Nytorget. Satt lite sådär avslappnat och åt glass och doppade fossingarna i fontänen. Och sedan så blev det som så att vi dansade vals i den där fontänen. Till Leonard Cohen. För det är sånt man gör klockan ett en fredagsnatt. Jag skrattade så jag grät för det var så himla bra och perfekt.

Och sedan ramlade Martin på mig ner i fontänen och så slog jag armbågen i botten och blödde som ett djur men matchade liksom klänningen. Och så hade vi vattenkrig för nu var vi ju liksom helt neddränkta i alla fall.

Och sedan gick vi hem till Martin helt dyngsura och tokfnittrade och jag undrade varför folk tittade så konstigt på oss med sedan kom jag på. Och fnittrade lite till. Och så fick jag ta en varm dusch och låna kalsonger och en t-shirt och somnade på soffan framför Moulin Rouge.

En sån där alldeles perfekt impulsiv grej som man kanske inte ska göra när man är 32 men jag tittar nu på min plåstrade armbåge och ler för att jag ibland får känna att jag verkligen lever på riktigt. Och jag älskar det.

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

2 svar

  1. Hej!
    Det är härligt att läsa inlägg som sjuder av så mycket liv. Jag är glad att du verkar må lite bättre. Själv har jag gått in i väggen (igen) och känner mig liten och skrämd. Din Mod-tatuering fick mig att gråta och längta lite efter en egen. Jag vet att vägen tillbaka är lång och krokig men jag har i alla fall ställt mig upp och börjat hasa mig framåt…
    Tack för att jag får läsa!
    Kram Josefina

    1. Åh nej.. jag är så ledsen att du hamnat där igen och att du ska behöva gå igenom det vidriga. Det blir bättre, som du vet. Jag hoppas att du får bra hjälp i läkare och psykologer men även vänner som förstår. Och var modig. Jag tänker på dig. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Medlemsträff i Göteborg

Hej vänner! Nu är jag i Övik! Och det är så mycket snöööö! Igår var jag upp i skogen och fotade lite och njöööt så

Vlog: Fjällvandring i Tänndalen

För sisådär en månad sedan var jag, mamma och Roger och hälsade på Sara i fjällen, närmare bestämt Tänndalen! Jag visade ju dig bilder då