Jag hatar matplanering. Först och främst för att jag är fruktansvärt dålig på det. Att planera vad man ska bli sugen på är ju inte det lättaste. Sedan är det ju den lilla detaljen om att vara bra på att laga mat. Jag är skitbra på att laga mat – om jag har ett recept. Jag har avhandlat detta tidigare, men det tål att upprepas. Att ”slänga ihop något” och krydda helt utifrån någon slags kosmisk mat-vishet där kryddkrukor är lika självklart som amen i kyrkan, det finns inte riktigt i min värld. Nej, recept ska det vara. Gärna med få ingredienser och en total arbetstid under 20 minuter. Jag kan sträcka mig till 30 om jag känner mig kreativ.

Ta idag som exempel. Jag har tinat kyckling. Nu börjar det närma sig middagstid och jag är inte alls sugen på kyckling. Förmodligen för att jag ätit kyckling de senaste tre måltiderna jag ätit. Det var ju det där med planeringen. Så – äter jag kyckling fast jag inte är sugen, eller utmanar jag bakteriehärder vida omkring och låter den stå i kylen en dag eller två till?

Makaroner och korv. Det är PMS-mat. Med choklad till efterrätt.