Att, när man haft en rätt så pissig dag, få åka hem till en vän, få slänga sig i hennes säng och kela med vovve medan hon fixar fram ett glas vin och ställer sig och lagar mat (därtill en helt galet god pumpasoppa), det är en sådan där lyx som jag älskar mer än något annat. Att sedan få älta, skratta så man gråter och liksom garva åt absurditeterna som livet har för sig ibland, det är vänskap i dess renaste form. Att få bara vara och inte behöva anstränga sig ens lite för att hålla uppe någon slags fasad.

Jag behövde verkligen en sådan kväll, och Sara och Lina bistod. Jag är så galet tacksam för mitt support system, ni är det bästa som finns.