Jag är inte pestsmittad. Jag har heller inte påssjuka, as it turns out. Läkaren ringde igår med de glädjande nyheterna att jag kunde slänga fotbojjan och ge mig ut på grönbete, jag är inte längre smittsam!

Dock återstår frågan vad det egentligen var för fel på mig. Varför svällde jag upp likt en padda som inte blivit kysst? Det, mina vänner, kommer att förbli ett mysterium. Det bästa hon kunde erbjuda mig var att jag fått en infektion i vänster spottkörtel och på något skumt sätt hade detta medfört att även alla andra körtlar i halsen hade svällt upp. Och så lite virus som grädde på moset. Jag fattar ingenting, men svullnaden är på väg ned så jag orkar faktiskt inte gräva mer i det.

Mitt största problem nu, i och med att spottkörteln är lite malfunktionerande, är att jag är otroligt muntorr. Jag måste dricka vatten konstant och kan i stort sett inte svälja något utan assistans av vätska. Doktorns bästa tips för detta var att suga på citron. Tydligen triggar surt igång saliven. Mums. Så om ni letar mig så sitter jag och mumsar citrusfrukter i mitt hörn av världen. Kom och lek.