Jag går aldrig på hockey. Rättelse, jag går väldigt sällan på hockey. Igår var jag fruktansvärt uttråkad efter att ha suttit inne hela helgen så när C frågade om jag skulle hänga på och titta på när BHC spöade Gislaved så hakade jag glatt på. Jag tänkte, lite surr med Jenny och en varmkorv kan jag la betala en tjuga för. Självklart så ska jag då, som inte planerat att vara så rå-engagerad i matchen, få de högljuddaste typerna i hela hallen bakom mig. Ni vet sånna som skriker domarjävel i varannan mening och kan förnamnet på varenda spelare. Sånna man blir så rädd för att man klappar lite extra för att verka insatt. Att sedan BHC fick stryk gjorde ju inte vildarna gladare.

Efter matchen åkte vi hem till oss och åt pizza och titta på ”Bewitched”. Mycket trevligare. Och varmare. Och utan varken vildar och domarjävlar.