När man slår upp Karin Boyes diktbok “Till Dig” på måfå och den faller upp på den här dikten. Sådana dagar känns det som att det här med ödet kanske inte bara är struntprat.
Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
0
2 svar
Karin B, en av Huddinges finest!
När jag gick i gymnasiet musiksatte jag en av hennes dikter till musiken. Serious shit, I tell ya! Ja, visst gör det ont – ingen har någonsin anklagat mig för att vara originell 😀
Haha! Underbart. Verkligen den där rivande tonårsångesten. Mycket vackert, orginiellt eller inte! 😀