Jag behöver en tätare rustning. Ett hårdare skal. Något som förhindrar sårbarhet att sippra ut.
Och hopp att sippra in.

Jag måste ge upp. Lämna walkover. Kasta in handduken.

En gång är tillfällighet. En miljon är ett envist jävla mönster jag aldrig kommer bryta.

Vilken tur att det inte finns någon stolthet på botten.

Jag låter mörkret ta mig. Vilar i det jag kan så väl.
Andas in demonerna och somnar i dystopisk trygghet.

♥