Nu är det bara minuter kvar till julafton. Bingolotto rullar på TV:n. Bredvid mig sover Leia och det rycker lite i hennes morrhår. Mamma sitter med sin nya iPad (en tidig julklapp) och spelar förmodligen någon form av Candy Crush. Det luktar hyacinter och barndom. Jag jobbar fortfarande men försöker runda av.
Det har städats och fejats och snart är även revbensspjällen klara. Vi har druckit te och ätit lussekatter. Och trots att vi sa “inga julklappar” för femtielfte året så ligger ändå en liten hög mer eller mindre (mina mest mindre) omsorgsfullt inslagna klappar och väntar på sin mottagare. Silver leker med ett presentsnöre som jag inte riktigt har hjärta att ta ifrån henne trots att jag vet att presentsnören kan vara farligt för små kissemissar (de kan skära tandköttet på de vassa kanterna och i värsta fall få tarmvred av långa presentsnören i magen).
Julfriden börjar så smått sänka sig.
Jag tänker på alla förväntningar som finns på julen. Att allt ska vara så perfekt. Perfekt mat, perfekt julklappar, perfekt, perfekt, perfekt. Och så ska allt vara så jädra mysigt och alla ska vara så jädra glada. Och blir inte allt perfekt så är allt åt helvete. Men det är det ju inte egentligen.
Det jag egentligen bara önskar er alla är att ni ska kunna slappna av och njuta. Skit i om saker och ting inte blir perfekta. Det blir ju jul ändå. Det viktigaste är väl att alla är glada och mår bra?