Jag gillar loppis. Känslan av att inte bara fynda, utan att hitta en sak som bara skriker ”ta med mig hem!” och sedan för alltid ha ett minne sammankopplat med den saken. Och även om det är lite motsägelsefullt så är jag alltid både lite mer stolt över saker jag köpt på loppis, samt lite mer kräsen angående vad som får följa med hem. När man köper begagnat så känns det personligare på något vis. Det är lite fint med sådant som har en historia.

Här är några av fynden jag gjort i sommar (och ett från förra sommaren).

Den här bokhyllan från 60-talet hittade jag i Övik i somras. Det var kärlek vid första ögonkastet. Den är skönt ovanlig och fantastiskt vacker. Det var dock ett äventyr att skruva isär den på loppisen och få med sig den till Stockholm till slut.

Båda dessa hittade jag också i Övik. En sockerskål och ett gäng äggkoppar. Jag ägde inga äggkoppar innan och köpte 4 stycken för 4 kronor. Bra kurs.

Nu när jag tänker efter så är typ alla mina loppisfynd från Övik. De har bra skit där uppe. De här tallrikarna är från Höganäs och kostade en femma styck. Förmodligen för att de bara hade tre. Men det är lite charmigt med ojämnt. Jag undrar hur stor kalabalik det blev när den fjärde gick i backen i sitt gamla hem.

Och så min pride and joy. Den lilla, lilla kikaren. Som är en sådan som man drar isär för att zooma ut. Lite bucklig och så där. Älskart.