Har ni sett? Jag har alltså lyckats driva upp mitt egna lilla avocadoträd! Jag är mäkta stolt. Men vad gör jag nu? Jord? Låter jag det stå kvar? Just nu vågar jag inte flytta på nånting alls, rädd för att ta död på det lilla livet. 

Idag stormar det både ute och inne. Ute snöar det på alla ledder. Jag ligger i sängen och ser flingorna virvla både uppåt och åt sidan innan de till slut susar ned mot marken. 

Inne är det spänt. Jag har en stor stressklump i magen som känns som en sten. Jag kan inte tänka rakt, hjärnan känns som ett garnnystan som katten lekt med. Och det pirrar i kroppen, men inte på ett bra sätt. Jag försöker meditera men hjärnan rusar. 

De senaste dagarna har jag inte kunnat hitta glädjen i det jag har framför mig. Trots de fantastiska människor jag jobbar med och det stöd jag har så känns det övermäktigt. Kommer projektet gå vägen eller är jag inte tillräcklig? 
Idag är jag hemma. Jag läser mailen men svarar inte. Och to do-listan blir bara längre. 

Vad gör ni ångestmänniskor när orken bara vägrar infinna sig?

32 svar

  1. Jag jobbar med att försöka acceptera och tänka att det är som en släng av förkylning. Typ ”jahopp, nu var det dags igen, nu är det bara att ta sig igenom det här”. Just att acceptera att det är så det är, att jag är en person som får ångest i perioder, har gjort det lite lättare att hantera.
    Stor kram till dig <3

    1. Det var ett bra sätt att tänka på det, att bara liksom push through! Det blir ju lätt att tankarna rusar och man identifierar sig med känslan. Tack för stödet. Kram!

  2. Stänger av alla måsten! Var sak har sin tid och vila och återhämtning behöver sitt totala fokus. Skulle köra maraton på feelgoodfilmer tills livet förhoppningsvis känns mer hanterbart <3

    1. Ja, alla måsten får ta paus även om det är jädra svårt som egen företagare. Men de flesta måsten iaf. 🙂 Jag har upptäckt Silicon Valley – perfekt när man har prestationsångest, det gör humor av det hela!

  3. Usch så jobbigt. Känner igen mig så väl. Jag brukar låta det vara en dag eller två. Eftersom jag är mamma måste ju vissa saker göras. Jag kan inte lägga mig ner och vänta på en bättre dag. Så jag gör de som är absolut viktigast och lämnar de andra till en bättre dag. Och försöker ta hand om mig själv. Göra sånt jag tycker om. Kolla serier, lyssna på pod, bada. Hoppas du snart mår bättre ❤

  4. Major, major igenkänning. Vissa dagar vaknar jag och mitt liv (trots att det egentligen är awesome på alla vis) känns som ett skenande tåg jag bara vill hoppa av.
    Det jag gör då är checka ut totalt. Sätta mig och sticka framför tvn, promenera, läsa, et.c. Och så lovar jag mig själv att bara göra det absoluta minimum framöver, inga galna prestationskrav. Hela ens business rasar inte samma för att man inte springer i 180 varje dag. Man får ha låga och oproduktiva perioder. (Rättare sagt, man BÖR ha det. Man är ju ingen maskin liksom.)

    Låt dig själv känna precis som du gör och kom ihåg att du är amazing även när du inte mäktar med allt. <3

    Ang avokadon: Jag har två st. hemma, en i vattenvas och en jag flyttade till jord när den precis börjat skjuta skott. När jag flyttade den ena till jord så tog det ett bra tag innan den accepterade sin nya boning och fortsatte växa. Men nu är båda typ lika utvecklade, så det verkar funka fint either way. =)

    1. Hatar att du känner igen dig så mycket i det, vill inte att du ska må så här. Men samtidigt är det väl skönt att inte vara ensam i det. Visst ÄR det konstigt att ens liv, som ÄR så jävla awesome, känns helt ohanterligt ibland? Så knäppt.

      Som du säger, man får ha oproduktiva perioder, GUD VET att jag hade det som anställd! Varför kan man inte ge sig en break ibland?

      Tack för input ang avocadon! <3

  5. Önskar jag hade något vettigt eller klokt att skriva… men har med sån enorm dipp just nu och vet liksom varken ut eller in.
    Åker berg- och dalbana i humöret, gör allt för att vara pigg o glad på jobbet sen är jag heeelt slut när jag kommer hem…
    Samtidigt beundrar jag dig för att du skriver om det här, för det är så viktigt. Vi behöver alla lära oss att vara mer öppna mot varandra och kunna prata även om det som är svårt. Livet är ju liksom inte pechyvechy jämt so to speach…

    Å avokadon – jag är så impad!!!
    Wow!
    Hoppas du mår bättre eftersom <3
    Kram Anna

  6. Kan hålla med i det Elna skriver. Vi måste bli bättre på att acceptera att vi har dippar ibland, och bara låta dem vara. De behövs! skit i mail och jobb, gå ut i naturen eller gör något kul, ät extra god och onyttig mat, ligg i badet (om du har ett) med ett glas vin. Rätt var det är så är den där dippen förbi och man är fylld med ny energi och inspiration 😀

    För övrigt är det ju alldeles självklart att du är tillräcklig och att projektet kommer att gå vägen! ♥︎

  7. Jag gör som du har gjort idag. Stänger in mig. Ligger kvar i sängen hela dagen. Sover. Ångest beror ju på så mycket och ofta har vi ingen aning vad. Du har kört i 190 ett tag nu och kroppen säger ifrån. Nu vill den vila. När den har det så kommer säkert energin och den sprudlande glädjen igen. Acceptera. Analysera inte för mycket.

    Och sen när mer ork kommer då tar du en sak i taget. Och är det överväldigande och svårt att sortera. Ring mig.

    Kram <3

    1. Acceptera och inte analysera. Det är nyckeln. Så varför är den så svår att komma ihåg när man behöver den?! Tack för att du påminner mig. Och tack för att jag får ringa. <3

  8. Låter den få ta över en dag eller två, oftast tjänar jag på det genom att ha supermycket energi därefter för att ta igen det missade. Återhämtning är bra! Ta hand om dig 💕

  9. I get this a lot lately. It’s hard to remember during these times that they will soon pass and suddenly everything will be good again. Be kind to yourself, be happy with smaller steps. They still take you in the right direction.

  10. Jag tror också att det behövs dagar då livet bara är tungt och trist, så att vi liksom kan ladda om och landa i vad vi behöver just nu och om något kanske är på väg åt fel håll eller om vi har önskning om en annan riktning. Reflektion. Vila. Bara vara. Jag kan tänka mig att det lätt bara blir att följa schemat och det som händer när det är så mycket häftigt och roligt som händer. Jag kan känna så ibland, att jag liksom måste hålla fast i det som är så bra, och det blir så bakvänt då. Som att jag inte riktigt är där. Lite så tänker jag.

    Om avokadon så sätt den i en stor kruka (största du har) och jord. Vattna mycket och ställ den soligt 🙂 Jag har två snart tre år gamla avokadoträd som snart behöver större kruka om de ska växa vidare. Jättefint!

    1. Vilka vackra och tänkvärda ord Wilda. Du är klok. Tack!

      Så jag ska sätta över den i jord alltså? Inte låta den vara kvar i vatten? Är helt LIVRÄDD att jag ska döda den!

      1. Jag tror att risken är att den blir ranglig med tiden. Kom ihåg att hälla på vatten ofta bara så kommer den klara sig. Den växer sig nog mycket högre i kruka, tror jag. Du kan vända en PET-flaska med vatten upp och ner (tryck till den så att den får baksug) i jorden så är det lugnt om du skulle glömma den någon dag. <3

  11. Usch ja hatar dom där dagarna, hade också en igår. Som tur var var jag ledig så jag vilade, grät och svor över regnet. Ledda meditationer och hypnossesioner på youtube kan funka när hjärnan inte klarar tyst meditation. Vad jag än gjorde så mår jag bra idag, men ibland tar det ju längre tid. Styrkekramar till dig🎈

  12. Jag har de där dagarna också ibland, senast i tisdags när jag inte hade kunnat sova. Fungerade inte alls och det jag orkade med var en promenad, sen sov jag i två timmar. Värdelös jobbdag när man har massor att göra. MEN – jag kom på mig själv mitt i tankarna jag tänkte om att jag sög och skulle misslyckas med allt.

    För mig har nyckeln nämligen varit att tänka snälla tankar till mig själv (sjukt svårt f.ö. men det går). Typ ”Det är okej, inte konstigt att du är trött eftersom du gjort massor. Vila lite nu, släpp allt så kommer du orka sen. Men nu behöver du inte göra nånting alls”. Ungefär så. Det blir så mycket jobbigare när man anklagar sig själv för att man inte orkar. Så skulle man ju aldrig göra till en kompis som mår dåligt och så bör man definitivt inte göra mot sig själv heller. Att ge sig själv världens största mentala kram, kärlek och jäkligt mycket slack, det brukar hjälpa till att lösa upp de värsta knutarna.

    Stor kram på dig!

    1. TACK för de orden. Som du säger, att behandla sig själv som sin bästa vän, det gör sån jävla skillnad. Hatar att vi har de här dagarna, men så får vi vara glada att vi KÄNNER så himla mycket när vi känner. KRAM!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Att ta semester som egenföretagare

I år hade jag sagt till mig själv, det här är året du tar semester på riktigt. Sätter autosvar på mailen och checkar ut –

Vintervandring i Skuleskogen

Det känns verkligen helt bisarrt att sitta och skriva ett blogginlägg som är fullsmockat med vinterbilder när vi precis har haft en riktig sommarhelg här

Midsommar 2018

Midsommar vid foten av berget

Är det verkligen mindre än en vecka sedan det var midsommar? Det känns helt knäppt och jag vet inte riktigt varför det känns som att