Min dag. Ja hörrni. Det börjar liksom bli lite tradigt att berätta om mina dagar. För även om de blir liiitelite bättre, så lite att man nästan inte märker det, så kantas de fortfarande av lite för mycket tråkigheter för att det ska vara kul att läsa om varje dag.
Självklart fick jag en ångestattack i duschen, som förutsett. Den var inte så farlig under själva duschandet, mest bara hyperventilerande, men när jag väl kom ut så tog den full kraft. Så det var tillbaka i sängen en stund till. Lite lugnande och sedan tog jag mig iväg till vårdcentralen. Spänd som en pilbåge hela vägen, ända in till psykologen (skriver ett separat inlägg om psykologbesöket, behöver smälta det lite till först). Och väntrum, dessa små helveten som är väntrum.
Efter besöket hos psykologen åkte jag in till stan, stöttad av musik i lurarna. Fantastiskt hur denna lilla avskärmning från omvärlden verkligen kan vara en räddare i nöden ibland. Mötte upp med Jenny och fikade lite för att sedan åka raka vägen hem igen. Men ändå skönt att komma ut lite efter att ha suttit inne hela helgen. Sedan dess har jag suttit parkerad i soffan, pratat med mamma lite och spelat diverse små distraherande spel på paddan.
Och imorgon är det läkarbesök igen. Oy.






2 svar
En stor kram till dig! Inte bara för att du mår som du gör, utan även för din öppenhet.
Kram! Och tack.