Oj, bloggade jag inte igår? Börjar bruden tappa greppet? Kanske var jag så upptagen med att ha ett liv? *tänker* Näe, det var det inte heller. Oh well.

Penny och Dola bjöd på varm smörgåstårta uppe på kullen igårkväll. Det första jag så framför mig när jag hörde om detta fenomen var ett vanlig smörgåstårta, men all majonäs och ägg och dylikt och smack in i ugnen i en kvart. Inte så mumsigt kanske. Som tur är var detta inte fallet. Det var istället en blandning av pizza och varma mackor på runda polarkakor, typ. Med tomat, champinjoner, bacon och en massa ost! YUM! Och så en flaska JP Chenet Merlot till det. Ingen lördag utan vin!

Så där satt vi, i vår lungna myslördagkväll och försökte räkna ut vilken stad som rusade förbi i ”På Spåret” (Istanbul! Hur ska jag kunna veta hur det ser ut där?! Och hur kan Stefan Holm veta ALLT?) och helt plötsligt börjar hela vardagsrummet vibrera. Tydligen så hade grannen snett ovanför bestämt sig för att inviga sin lägenhet den kvällen. Men inte med vilken dunka-dunka som helst. Den här bruden nöjde sig inte med mindre än den ryska nationalsången. Jag kan nästan se era ögonbryn höjas. Det gjorde mina med. Sedan fortsatte hon festen med att slänga på ”Du måste finnas” från Kristina från Duvemåla. Och självklart sjunga med med full hals. Njutbart värre. Sedan följde lite mer ”normalt” dunka-dunka så då partade jag och Penny med och ”plockade äpplen” i tv-soffan.