Fantastiskheterna fortsatte bara hagla igår. Vår guide tog med oss till en smått magisk plats uppe i bergen dit vägen var krokig och dammig och gick längs branta bergvägger och hisnande stup. Men till slut hamnade vi här, på Blue Duck Lodge och Whakahoro, på en fårfarm där vi åkte jeep jättefort, upp och ner på jättebranta vägar, hängde med världens skönaste vallhundar, paddlade lite kanot i regnskogen och njöt av lugnet. Ja, efter äventyrandet, that is.

Ser ni de krokiga vägarna? De åkte vi på.

Jag och vovvarna i den jätteöppna bilen.

Så här branta var vägarna. Eller vägar och vägar. Och vovvarna sprang framför och runt och bakom bilen som galna. Helt otroligt att de inte blir påkörda!

Keith och Stefan hängde med vovvarna bak på flaket.

Me likey vovvarna dårå.

Här ner i regnskogen klättrade vi.

Där nere väntade en helt magisk plats. Som jag paddlade runt i. Genom grottor och runt vattenfall. En alldeles vanlig måndag liksom.

Magiskt.

I den här stugan bodde vi allihopa. Jag har blivit värsta braiga camparen.