Klockan börjar närma sig läggdags, jag sitter här med nymålade pastellnaglar, chattar lite med finaste lillasyster och försöker förstå storheten i Swedish House Mafia. Tydligen är det landssorg för att de har brutit upp. Själv fattar jag ingenting. Tycker mest det låter blippetiblopp utan stopp. Och så läser jag Annas blogginlägg om att vi är så elaka mot oss själva. Galet bra den tjejen. Hear, hear säger jag ba'.

I övrigt så känner jag mig ganska tillfreds just ikväll. Det finns många anledningar till att jag inte borde det, men de tänker jag faktiskt inte gräva ned mig i just nu och penetrera den här lilla lugna bubblan som jag faktiskt befinner mig i.

Jag har haft en gemytlig dag. Först träffade jag min psykolog och vi hade ett mycket bra samtal om självkänsla och vad man baserar sitt eget värde på. Och hur logiskt (eller ologiskt) det är. Sedan åkte jag och jobbade och träffade min vikarie (jepp, jag ska få en sådan i och med att jag inte vet hur länge jag ska jobba deltid). Hon var klok och kvick. Gillar't.

Efter jobbet tog jag ett kvick fika med Åke. Vi pratade nutid och framtid och inte så mycket dåtid. Han verkade rätt nöjd med livet trots vissa osäkerheter. Skönt att se honom lugn och avslappnad.

Och sedan åkte jag hem. Bloggade. Diskade. Lagade middag. Tittade på sista avsnittet av säsong två av ”Downton Abbey” (snyft). Klappade katt. Och där någonstans är vi nu.

Sov gott små troll. Imorgon blir en bra dag.