Jag skrev det här inlägget för ganska precis ett år sedan, på Fars Dag förra året. Sedan dess har inte mycket förändrats, jag är lika ledsen, förvirrad, arg och likgiltig som då.
Så jag väljer helt enkelt att lyfta det i år igen. En tanke till alla er vars far valt att inte vara en del av ert liv. Ett avbrott i hyllningarna på Facebook som varje gång kommer som ett slag i magen.
PS. Jag älskar dig mamma, du är bäst. Ingen protest.
Jag har inte bloggat på 10 dagar. Ännu längre om man tänker på att det senaste inlägget var en vlogg. Och alltså, den här prestationsångesten
Hej kompis! Hoppas allt är bra med dig. Själv har jag på sistone sprungit runt på julmarknader och nu börjar julfeelingen infinna sig. Sågat ner
Hallå vänner! Jag är i London! Eller i alla fall i England. Jag landade på Stansted för ganska precis en timme sedan och nu sitter
Vilken pissig vecka. Sådär, nu har jag satt ribban för det här inlägget. Senaste blogginlägget jag skrev var förra onsdagen. Sist jag postade på instagram
2 svar
Vill egentligen bara säga Tack.
<3
<3