Jag skrev det här inlägget för ganska precis ett år sedan, på Fars Dag förra året. Sedan dess har inte mycket förändrats, jag är lika ledsen, förvirrad, arg och likgiltig som då.
Så jag väljer helt enkelt att lyfta det i år igen. En tanke till alla er vars far valt att inte vara en del av ert liv. Ett avbrott i hyllningarna på Facebook som varje gång kommer som ett slag i magen.
Läs inlägget här »
PS. Jag älskar dig mamma, du är bäst. Ingen protest.
2 svar
Vill egentligen bara säga Tack.
<3
<3