Nu har jag varit uppe tolv timmar. Kan man gå och lägga sig halv sju? *zzz*
Var verkligen uppe med tuppen (om jag hade haft nån) imorse, halv sju ringde alarmet på mobilen elakt och tyckte att jag skulle släpa mig upp ur sängen. Det borde vara olagligt att kliva upp innan ens solen kikat fram bakom trädtopparna. Halv åtta lämnade jag Soffis varma krypin i Stureby och släpade mitt pick och pack till centralen. Trots morgonrusning och alldeles för mycket packning så gick färden relativt smärtfritt.
Väl på tåget mot Sundsvall så somnade jag som en stock och det är relativt troligt att jag snarkade så hela vagn tre hörde det, förbi Uppsala och upp mot Gävle. Tydligen har jag börjat snarka igen. En mycket observant notering av söta Mathias.
Nånstans runt Gävle började snön hopa sig och det såg rätt lovande ut med tanke på att jag skulle åka ca 30 mil till rakt upp i landet. Men icke då. Redan runt Söderhamn så började det regna och den vita, vackra snön var ett minne blott. När jag hoppade av tåget i Sundsvall och inväntade bussen till Övik så strilade regnet deprimerande ner. Och väl i Övik var det inte bättre. Enda stället där snön låg var i hoppbacken och det var nog så fejk som det kan bli.
Nu blir det mys och hemlagat hos mamma ett par veckor framöver. Sedan tar jag mitt pick och pack och drar mig mot hufvudstaden.
Shit va trött jag är.
Ett svar
Skönt o få ta de lilla lugna hemma o bara vara lite 🙂 Trist på snön bara… :/