Och nu har hela veckan gått och jag har inte sagt ett ord till er. Jag lovar, det är inte ni. Det är jag. Och lite mitt webbhotell eller wordpress. Någon av dem kraschade i alla fall hela bloggen och vägrade låta mig logga in. Då blir det liksom trixigt att blogga.

Veckan i alla fall. Den som jag inte delat med mig av. Den har jag mest spenderat med mig själv. Varit snäll mot mig själv. Tagit beslut som gör skillnad och fått lite skruvbollar kastade på mig och tagit beslut igen. Och inte tänkt så mycket.

Jag känner att jag är jävligt luddig nuförtiden i mitt bloggande. Och att ni förmodligen någonstans tänker ”men tala ur skägget kvinna!”. Jag förstår er. Jag känner lite så själv ibland. Men samtidigt så trivs jag rätt bra i min luddighet och i mina metaforer. Jag kan säga så mycket fast jag inte säger någonting alls. Det känns tryggt. Någon dag kanske jag lämnar boet och talar ur skägget.

Men inte idag. Idag ska jag läsa texter som river ut hjärtat och lägger sig som fluff runt detsamma. För nästa fredag ska jag och några vänner läsa poesi för varandra. Så nu rekar jag. En helt, för mig, outforskad värld.

Nästa fredag får jag även dricka rödvin igen. En vit vecka kvar.

Och efter det här lilla svamlandet så önskar jag er en trevlig helg. Hoppas den är full av fint.