Det är högsommar och livet händer en massa varje dag och jag badar och utflyktar och carpar skiten ur dagen (även om värmen gjort carpandet lite mer lågmält) så datorn och bloggen går inte lika varm som vanligt. Så det är lite lugnt här på bloggy just nu, så ni vet.

Den senaste veckan har jag fått umgås nästan non-stop med den här hoppitossan. Min bästaste Sara. En av rätt få personer som jag kallar för bästis. Bästa vän. BFF.

Vi är så olika men förstår varandra ändå så bra. Vi kompletterar varandra. Hon lagar mat, jag diskar. Hon skuttar, jag lugnar ner. Hon säger smarta saker och lär mig smarta saker och får mig att gråta när jag kommer till platser jag inte vill möta inuti. Och hon säger att det är okej och vi behöver inte.

Och hon blir arg på riktigt när folk är taskiga mot mig och hon köper kexchoklad som det står ”kämpa på” på när jag är bakis.

Och vi kan vara ihop och isär och isär fast ihop och så gick det 10 dagar och jag märkte det knappt för det var så fint att ha henne som sambo.

Men nu har hon åkt och livet är lite tråkigare men så himla fint ändå för att jag har Sara som kompis.

Samt sjukt snygg som badnymf.

Puss puss bästis!